Röda hjärtan och kärleksdagar.

På söndag är det alla hjärtans dag, vilket innebär att vi kommer läsa ett antal bittra krönikor skrivna av människor (troligtvis singlar) som menar att den 14 februari enbart är till för konsumtion och ett sätt för affärerna att lura oss på pengar.
Visst, jag är beredd att hålla med, även om jag kan tycka att ämnet känns lite uttjatat. Det är förstås tråkigt att högtider allt mer verkar handla om hur mycket pengar och inte tid, vi spenderar på våra nära och kära. Och visst, singlarna blir mer medvetna om att de är just det, och de i ett förhållande får chansen att stilla sina dåliga samveten med en enorm chokladask, samtidigt som de drygar ut butikernas kassor.
Allt det där är förstås sant och synd. Men. Vore det inte en aningens mer konstruktivt att faktiskt se den här dagen som en möjlighet att påminna varandra och oss själva om att det finns en himla massa bra människor runt omkring oss? Det behöver kanske inte betyda dyra blommor eller stora chokladaskar till pojk- eller flickvänner. Eller en romantisk middag med levande ljus. Kärlek och relationer innebär ju så ofantligt mycket mer. Att låta de människor du tycker om få veta det är kanske det viktiga. Att dom är bra och att du har tur som har dem . Eller varför inte uppmuntra den där glade busschauffören, kassörskan, eller din granne som alltid hjälper till att skotta din uppfart. Det finns så många som behöver få höra att dom är viktiga. Ta tillfället i akt och sprid lite kärlek för sjutton!
Att detta budskap är begränsat till en enda dag är förstås lite märkligt. Men det är en helt annan historia.